ett kolikbarns bekännelse
Jag har sett allt det
Som en gång brann men sen blev kallt
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand
Men dom och jag var aldrig vänner
Nu ser jag
Nej, vi var luft
Luft och inget mera
Men du, du lutade dig mot mig när du var svag
Och jag hjälpte dig igenom dag
Jag var därför dig när du var ensam
Och jag var där för dig när du var ledsen
Du la dig på rälsen
Du var så trött
Du lät tågen ta bekymren
Som en gång brann men sen blev kallt
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand
Men dom och jag var aldrig vänner
Nu ser jag
Nej, vi var luft
Luft och inget mera
Men du, du lutade dig mot mig när du var svag
Och jag hjälpte dig igenom dag
Jag var därför dig när du var ensam
Och jag var där för dig när du var ledsen
Du la dig på rälsen
Du var så trött
Du lät tågen ta bekymren
Kommentarer
Trackback
